Sara "Tiger" Andersson

En sorgens dag. 

Allt var så vackert! Känslofyllt. Laddat. Stilla. Fint. Tungt. Alla känslor på samma gång. Svårt att beskriva det på annat sätt. 

Jag klädde mig i svart, satte bara maskara på de övre fransarna utifallatt det skulle tränga fram några tårar. OM... Jag vet inte hur jag tänkte. Jag grät som ett barn. Från början till slut. Det var fruktansvärt jobbigt! Och det visste jag ju att det skulle bli.

"Vilken underbar värld" (what a wonderful world) kommer jag aldrig mer kunna lyssna på utan att gråta. Inte "Himlen är oskyldigt blå" heller...

Rasmus är fortfarande dålig och mådde jätteilla i kyrkan - så illa att han somnade med en påse lutandes mot kanten. Han vaknade plötsligt när alla gick fram för att säga farväl och lämna sin blomma... Då ställer han sig fort upp, tar upp sin bukett med gullvivor (som han plockade under förmiddagen) och knatar fram till kistan, sist av alla, och lägger dom högst upp! Jag är så stolt över min stora kille. 

KNUT Lukas blev begravningsfikats höjdpunkt. Det var nog skönt för alla att det fanns ett nytt litet liv i lokalen. Han skötte sig dessutom utmärkt! Somnade så fint på sin morfars axel. 

Wilma har under dagen varit på dagis. Det var nog den bästa platsen för henne idag. Sitta stilla i kyrkan är inte hennes starka sida. 

Innan jag avslutar detta inlägg vill jag bara tacka min morfar för alla minnen han givit mig. För dom är många - och fina!