19:03:27
Hjärtkrossande
Nu hade jag egentligen tänkt att skriva ett väldigt seriöst inlägg om hur irriterad jag är på vardagen. Men jag vet inte om jag orkar längre. All irritation börjar lägga sig och jag börjar bli trött. Men jag ska göra ett försök. Ett litet försök.
Imorse vaknade jag på rätt sida, trodde jag då. Men det gick över väldigt fort. Jag gick upp ganska tidigt för att göra mig iordning och tänkte att jag skulle lägga ner lite extra energi på sminkning och hår. Håret blev bara katastrof! Det slutade med en knut och luggen i hårpänne. Jippi! Not.. Sminka mig kunde jag tydligen inte heller. Inte nog med detta larv på en kvinnas Tisdagmorgon.
...
Rasmus ville vara hemma med "mamma". Han tyckte inte alls att vi skulle gå till dagis. Jag började med att förklara att mamma måste jobba och det är darför Rasmus måste gå till dagis. Jag försökte även med att vi kunde mysa hela kvällen sen när jag hade hämtat honom, men nej, Rasmus skulle vara hemma med mamma hela dagen, vi skulle tydligen leka och ha mysigt. Så.. det började närma sig gåtilldagistiden, vi var redan lite sena och jag slängde fram overall, vantar, mössa, tröja.. you name it.. jag satte på kläderna - han tog av. Jag förklarade att han måste, för vi kommer gå till dagis oavsett vad han säger.
Han börjar gråta, säger att han vill vara med mamma.. jag försöker förklara igen. Jag tar på kläderna igen - han tar av sig.. såhär höll det på tills jag var tvungen att i princip skälla ut honom och tvinga på honom kläderna för att gå till dagis. HAN VILLE JU BARA VARA HEMMA MED MAMMA!!!!! Varför kan jag inte bara få ringa till min chef och säga "Hej, jag kan inte komma idag, Rasmus vill vara hemma med mig" VARFÖR??????
Jag har varit helt knäckt hela dagen. Jag har skämts. Jag har skämts över hur jag betett mig mot mitt eget barn. Jag har i princip sagt åt mitt barn att det är FEL att vilja vara hemma med mamma. För det får han inte, nej, han ska bort. Bort från mamma! Urs. Jag avskyr det här. Han har nog aldrig förut visat så starkt för att vara hemma med mig. Det handlar inte om att han inte ville gå till dagis, att han inte trivs.. det handlar om att han vill vara med MIG. Jag vill ju vara med honom också. Hela tiden.. Alltid! Varför kan jag inte bara få ta med honom till jobbet en dag helt oförberett? Eller bara stanna hemma med honom?
Jag ska erkänna för er allihopa, att tårarna har varit sååååå nära vid flertal tillfällen idag. Det här är bland de värsta jag varit med om faktiskt. Vilken vidrig känsla jag har kännt idag. Hemsk.
Snälla Samhället. Låt oss som har barn få stanna hemma om det verkligen behövs. Tack på förhand. Och till er som inte riktigt förstår mina känslor, eller har åsikter som "Du överdriver" eller "Lägg av! Bit ihop!" - Lämna inga kommentarer Tack!
Imorse vaknade jag på rätt sida, trodde jag då. Men det gick över väldigt fort. Jag gick upp ganska tidigt för att göra mig iordning och tänkte att jag skulle lägga ner lite extra energi på sminkning och hår. Håret blev bara katastrof! Det slutade med en knut och luggen i hårpänne. Jippi! Not.. Sminka mig kunde jag tydligen inte heller. Inte nog med detta larv på en kvinnas Tisdagmorgon.
...
Rasmus ville vara hemma med "mamma". Han tyckte inte alls att vi skulle gå till dagis. Jag började med att förklara att mamma måste jobba och det är darför Rasmus måste gå till dagis. Jag försökte även med att vi kunde mysa hela kvällen sen när jag hade hämtat honom, men nej, Rasmus skulle vara hemma med mamma hela dagen, vi skulle tydligen leka och ha mysigt. Så.. det började närma sig gåtilldagistiden, vi var redan lite sena och jag slängde fram overall, vantar, mössa, tröja.. you name it.. jag satte på kläderna - han tog av. Jag förklarade att han måste, för vi kommer gå till dagis oavsett vad han säger.
Han börjar gråta, säger att han vill vara med mamma.. jag försöker förklara igen. Jag tar på kläderna igen - han tar av sig.. såhär höll det på tills jag var tvungen att i princip skälla ut honom och tvinga på honom kläderna för att gå till dagis. HAN VILLE JU BARA VARA HEMMA MED MAMMA!!!!! Varför kan jag inte bara få ringa till min chef och säga "Hej, jag kan inte komma idag, Rasmus vill vara hemma med mig" VARFÖR??????
Jag har varit helt knäckt hela dagen. Jag har skämts. Jag har skämts över hur jag betett mig mot mitt eget barn. Jag har i princip sagt åt mitt barn att det är FEL att vilja vara hemma med mamma. För det får han inte, nej, han ska bort. Bort från mamma! Urs. Jag avskyr det här. Han har nog aldrig förut visat så starkt för att vara hemma med mig. Det handlar inte om att han inte ville gå till dagis, att han inte trivs.. det handlar om att han vill vara med MIG. Jag vill ju vara med honom också. Hela tiden.. Alltid! Varför kan jag inte bara få ta med honom till jobbet en dag helt oförberett? Eller bara stanna hemma med honom?
Jag ska erkänna för er allihopa, att tårarna har varit sååååå nära vid flertal tillfällen idag. Det här är bland de värsta jag varit med om faktiskt. Vilken vidrig känsla jag har kännt idag. Hemsk.
Snälla Samhället. Låt oss som har barn få stanna hemma om det verkligen behövs. Tack på förhand. Och till er som inte riktigt förstår mina känslor, eller har åsikter som "Du överdriver" eller "Lägg av! Bit ihop!" - Lämna inga kommentarer Tack!
Jag förstår precis vad du menar, men å andra sidan skulle inte samhället fungera om man inte kunde lita på att folket skulle gå till arbetet och utföra sina sysslor. Men jag vet precis hur du känner, tyvärr så är det bara att bita ihop som gäller vid dessa tillfällen, och det är ingenting han kommer må dåligt av framöver.